År 2010 utvecklade jag idén att sända live med steadicam på längdskidor i Vasaloppet, och tjatade mig till att få sända i SVT. Poängen är att tittaren är deltagare istället för betraktare, när kameran åker mitt bland alla åkare.

Det startade 2008 med Bosse Lindqvist

Allt började 2008, när bildproducent Bosse Lindqvist frågade om jag kunde åka längdskidor med steadicam i starten på Vasaloppet. Jag svarade ja, och började sen testa fullstor steadicam med vanlig stor broadcast TV-kamera med länk. Vi körde med vanlig lokal länk i starten, och det gick väldigt bra. Men jag förstod direkt att jag ville åka längre, fortsätta så långt som möjligt, inte bara i startområdet. Då förklarade länkteknikern Mattias Sellfors att det skulle krävas två helikoptrar bara för mig, med vanlig TV-länk, samma som skotern har som följer täten. Jag började fundera om det fanns en annan lösning.

 

 

Jag kom i kontakt med Henrik Wilsson, som skissade på en lösning med mobilt bredband som länk, ip-länk. Samtidigt började jag testa lättare steadicam, och lättare kameror.

 

Varför steadicam?

Ingen annan kameralösning klarar att filma bakåt och framåt och att fotografen orkar manövrera kameran under 12 timmar i direktsändning non stop, och att operatören åker längdskidor samtidigt. Steadicam är fortfarande outstanding här. En gimbal orkar ingen hålla längre än kanske 5 minuter i taget och samtidigt åka längdskidor.

Test och materialutveckling

Jag testade steadicam på en längdskidtävling, Maserloppet i Borlänge, i minus 15 grader kyla. Både för att se hur kroppen orkade lasten efter några timmar, samt för att kunna filma sekvenser för att visa potentialen för SVT. Testet gjordes med Steadicam flyer och en PD150 kamera med vidvinkeltillsats. Konceptet fungerade direkt, helt klart. Att filma från skoter skulle vara helt otänkbart. Dels skulle ljudet förstöras, dels kan inte en skoter åka mitt bland åkarna i Vasaloppet. Med skoter går det inte att filma fritt både bakåt och framåt, och hinna få med oväntade händelser. Dessutom förloras journalistiken med skoter. Det blir en helt annan inlevelse att berätta med bild när fotografen själv utsätter sig för utmaningen att åka skidor, och känner tröttheten och slitenheten efter några mil.

 

Jag ville vara helt säker på att all teknik fungerade i 12 timmar non stop oavsett kyla. Därför testade jag all teknik hemma i frysen och ute på balkongen, och klockade batteritider. Och räknade ut var batteribyten skulle ske. Jag byggde om en ryggsäck till en steadicamväst för att kroppen skulle klara 16 extra kilo hela loppet utan att skava.

 

 

Fästet för steadicam-armen behövde vinklas bakåt, eftersom skidåkningen lutar kroppen framåt. AK plåt & svets i Spånga fixade detta med hjälp av mina ritningar och förklaring. Jag fick göra två varianter med flera fälttest innan det blev bra.

Varje liten sladd specialbyggs, anpassas, och testas för att fungera smidigt. Det blev många vändor till Clas Ohlson och Kjell & Co. Vissa delar av utrustningen måste kunna justeras med vantar på.

Test Sälen till Mora i minus 15 och 22kg

För att verkligen testa att allt fungerade, och hitta oförutsedda överraskningar  åkte jag upp till Sälen för att köra de 9 milen skarpt med kamera och sändning. Jag var tvungen att först ställa ut dricka i termosar, och kamerabatterier, vid alla kontroller mellan Sälen och Mora. Det tog halva natten att hitta alla kontroller på vägen upp till Sälen, när jag skulle ställa ut termosar.  På morgonen i Sälen väntade en överraskning, alla spår hade blåst igen, och det var minus 15 grader. Det tog mig nästan tre timmar att bara komma till första kontrollen. Där hade min utställda dricka fryst. All teknik fungerade dock. Johan Wilsson satt beredd i Vimmerby för att styra och titta på ip-länken från kameran. Det blåste hårt uppe på myrarna, så jag började  allvarligt fundera på om jag skulle bli hämtad av fjällräddningen. Johan Wilsson som såg bilden i Vimmerby och hörde ljudet, blev också oroad. Jag kunde inte ringa för då skulle fingrarna bli för nedkylda. Till slut bestämde jag mig för att bara lämna spåret och sikta mot landsvägen, och fick lift tillbaka till Sälen. Rejält nedkyld.

 

Är det inte jobbigt att åka 9 mil med 16 kg kamerautrustning?

Hela jobbet ligger i att bygga riggen, utveckla nya microlösningar, testa så att allt fungerar och att träna 6-timmarspass med 20kg flera dagar i veckan. Bara det jobbet blir flera veckors arbetstid. (utan ersättning..) Sen blir det ytterligare prepp på plats i Sälen, bygga upp riggen, testa sändning dagen innan, kolhydratladda, få skidor vallade, och tusen småsaker. Sen när vi börjar sända live ca 07.30 då är det bara det roliga kvar, att göra TV. Det är helt enkelt en belöning att få åka skidor med 16 kilo kamerautrustning i 12 timmar och sända live.

Träning

Ännu har ingen annan åkt alla de 9 milen med steadicam och sändartekniken. För att klara det behövs rejält med fysträning på skidor. Upp till tre dagar i veckan åkte jag långpass på mellan tre och sex timmar, med en ryggsäck lastad med 20kg vattendunk, och bara en stav. Med tiden för packning hemma, resa till skidspår utanför Stockholm och vallning blev det ofta en heldag. Ofta åkte jag kors och tvärs i utförsbackarna för att öva balans och öka min förmåga att parera oväntade situationer, som om en åkare skulle ramla framför mig i vasaloppet. Skidtekniken för steadicam är helt annorlunda. Kroppen är mer upprätt, och det är benen som gör det mesta jobbet med explosiva korta frånskjut nästan rakt ner i backen. Den enda staven blir mer hjälp för balans. För att upptäcka om ryggsäcken skaver efter 8 timmar på något ställe, ja då måste jag åka i 8 timmar för att hitta de ställen som kanske kan skava.

 

Övertala SVT

Jag älskar livesänd TV när kameran är levande och befinner sig mitt i , och låter tittaren vara deltagare istället för betraktare. Kameran blir tittarens öga.  Och detta skulle bli den ultimata livesändningen, jag bara MÅSTE få göra den. Det hade aldrig tidigare gjorts, att sända live mitt i spåret, mitt bland åkarna i trängseln, där kameran får stångas och trängas axel mot axel. Jag visste också att mycket av den unika upplevelsen med Vasaloppet och andra stora långlopp inte hade visats i TV någonsin. För att göra det omöjligt för SVT att tacka nej till detta, erbjöd jag dem att göra allt jobb helt gratis. De nappade.

Samtidigt hade programledaren Rickard Olsson 2009 åkt Vasaloppet med mobiltelefon och sänt live korta snuttar med FaceTime för SVT, misstänker att SVTs projektledare Johan Bernhagen låg bakom den idén, eller kanske Adde Granberg? 2008 testade SVT idén ”Me on TV” där reportrar med 3G mobiltelefon filmade live i spåret.

 

Redo för start

Vid starten i Sälen 2010 kör jag ”one man band” tema. Jag är länktekniker, ljudtekniker, fotograf, producent, studioman, sidekick, redaktör och skidåkare. Rickard ska myggas på, ljud testas, bild testas. Kommunikation för Rickard ska startas och testas, kommunikation för mig ska startas och testas. Men ändå så sent som möjligt för att batterier måste räcka länge. På samma sätt gjorde vi gerilla-TV i kontrollrummet. Där sitter Johan Wilsson och är både länktekniker, sändningstekniker, ljudtekniker, grafiker, mm.  Några år senare är vi 9 personer i teamet. Fyra personer i kontrollrummet, och 2 personer i kamerateamet plus reporter, samt det finns serviceteam som åker bil mellan kontrollerna.

 

 

Glädjen för mig var berusande, att efter två år av planering och skarpa tester genomföra detta och att allt fungerade. Det är fortfarande ett av mina absolut bästa upplevelser som fotograf. Redan efter första backen där Rickard pratar live med andra åkare mitt i trängseln kände jag att ”Vi lyckades, nu har vi levererat, resten av de 9 milen är bara bonus”. Precis det momentet att åka skidor med kamera och sända live med reporter i myllret av åkare i första backen, det hade jag haft som målbild under två års träning och förberedelser. Det var min OS-satsning helt enkelt.

Tjatar till mig egen play-kanal

Under de meditativa träningspassen kom jag på idén att sända live på egen SVT-play kanal. Då 2010 var det här med playkanaler fortfarande relativt nytt. Utan playkanal hade min steadicam bara klippts in lite då och då i den stora ordinarie sändningen. Jag fick övertala SVT om det fantastiska med egen playkanal som visar en 12 timmar lång livesändning från en kamera. Henrik Wilsson frågade Johan Bernhagen dagarna före sändning, som gav klartecken. Under förutsättning att ”Rickard inte får svära i live-tv”. Sedan dess har skidkameran egen playkanal varje år. 2012 hade Rickards play-kanal 65.000 starter.

Uppmärksamhet i sociala medier

Redan första året 2010 fick vi uppmärksamhet i sociala medier. På slutet av sändningen i mörkret ropade publiken ”Heja Rickard och fotograf-Jon”. Det var kvitto på att allt fungerade, och att tittarna hittat play-kanalen.
2011 var interaktiviteten i sociala medier massiv. Vi uppmuntrade tittarna att ställa frågor via sociala medier, och skicka hälsningar. Sen kunde Rickard svara på frågor live från skidspåret.  Många skriver på sociala medier att ”de följt Rickards playkanal hela dagen” och ”det var som att åka loppet själv”.

 

 

 

 

Mer filmer och bilder

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakta

2008-2009 SVT använder 3G mobiltelefon och facetime för korta livesnuttar från spåret. Kallas ”Me on TV”

2010 Första Vasaloppet med steadicam. Upplösning ca 300Kb/s. Gerilla-TV, hela tekniska teamet är 2 personer, jag och Johan Wilsson. (vi gör nog 8 personers jobb…) Åkande reporter är Rickard Olsson.

2011 Andra året. Nu mikrofon även på kameran, så när Rickard pausar rapporteringen fortsätter fotografen att prata med åkare. Frågor från sociala medier skickas till teamet och Rickard kommenterar live. Vi bryter loppet vid Oxberg, jag har problem med smärta i en axel, samt att tekniskt strul gjort att vi hamnat långt bak där vi knappt har några andra åkare att intervjua.

2012 Inställt, jag hoppar av för att jag behöver mer tid med familjen.

2013 På igen, jag kör tredje Vasaloppet med steadicam.

2014 Jag hinner inte träna längre med familj. Ny skidåkande fotograf blir istället Carl Magnusson, med följeåkare Adam Karlsson. De båda är tidigare elitåkare. De kör gimbal istället för steadicam. Jag är senior advisor.

2015 Steadicam är tillbaka! Jag introducerar (övertalar…) steadicam för skidåkande fotografen Carl, och det funkar bra. Carl kör halva loppet med steadicam, sen tar Adam över och kör andra halvan med steadicam. Jag kör vidare som redaktör och jobbar med sociala medier, skickar frågor till Rickard. Tekniskt är bilden full HD nästan hela vägen, det går nästan inte att se skillnad på ip-länk kameran och den stora sändningen i SVT.

2016 Jag fortsätter som redaktör och sköter sociala medier, skickar frågor till teamet. Rickard gör sin bästa reporterinsats någonsin som vasaloppsreporter, det är verkligen 100% snack med andra åkare och betraktelser, inte en tyst minut under de 12 timmarna.

2017 Och framåt, SVT sköter hela produktionen internt själva. Ny åkande reporter är Brita Zackari.

 

Länkar

• Vasaloppet 2010
• Vasaloppet 2011
• Vasaloppet 2013

 

 

 

 

Mer detaljer

Andra året testade jag en elastisk draglina, eftersom Rickard ville åka lite fortare än vad jag klarade med 16kg kamerautrustning. Det var följeåkaren Lisa Lindgren som fick dra mig lite då och då. Det fungerade ganska bra, jag hade en karbinhake både i mig och i dragaren. Idén med draglina har jag lånat från multisportteam, där är det standard att de svaga i ett team får lite hjälp med elastisk draglina. Jag har testat det i träning med längskidor när man är två personer som är olika starka men ändå vill åka tillsammans. Det fina är att den som drar inte behöver dra mycket alls, det upplevs inte som tungt. det känns knappt alls. Och den som blir dragen känner att det går mycket lättare, trots att draghjälpen bara är minimal. Lite läskigt i utförsbackar dock, ofta fick jag koppla loss mig själv i farten, och Rickard körde vidare med en elastisk lina hängandes efter sig i spåret. Dock gick det bra, ingen incident inträffade.

 

Det gäller att ha mycket skidåkare runt kameran så det finns någon att filma och ibland prata med. Därför startade vi så långt fram som möjligt i loppet, så att vi skulle ha många åkare bakom oss som var tvungna att passar oss. Vi startade ofta i startled 5. På slutet av loppet blev det ändå ganska glest med åkare.

Rickard var ganska otålig, och ville åka fortare än vad jag orkade med 16 kg kamerautrustning. Jag bråkade en del på honom att det inte var ”bra TV” att filma hans rygg, att han måste åka bakom mig så kameran filmar hans ansikte. Den uppmaningen fungerade i 5 minuter, sen åkte han framför mig igen. Då passade jag på att prata med andra åkare, fråga om de ville hälsa till någon mm. För att Playkanalen skulle leverera hela tiden, inga pauser. Ofta blev Rickard då sugen på att vara med och prata, när han hörde att jag började prata med åkare framför kameran.